En sommar med många besök och minnesrika upplevelser

Våren och försommaren

Jag hade väldigt svårt att hemlighålla vistelsestipendiet, framför allt inför mina arbetskamrater. När namnen på stipendiaterna sedan publicerades så blev det en ganska stor uppståndelse. Jag fick många gratulationer och flera av bibliotekskunderna kommenterade stipendiet när jag betjänade vid bibliotekets infodisk. Allt detta gjorde att jag verkligen såg framemot vistelsen på Lillholmen. 
Inledningen på år 2021 hade varit mycket omvälvande för mig. Min mamma somnade in efter en tung sjukdomstid i slutet av februari och hela året med corona hade varit extra påfrestande med alla dessa restriktioner och nödvändiga försiktighetsåtgärder. Vår dotter Anna-Lena, arbetssökande pilot, bodde i Sigtuna. Plötsligt fick hon sommarjobb i Skellefteå och flyttade dit. Vår son Kristoffer med familj som bott ett stenkast från oss bytte plötsligt jobb och flyttade med hela sin familj till Tromsö i Norge. Mina planer för vistelsen på Kimitoön förändrades en aning. Hur skulle nu de fullvuxna barnen kunna besöka oss på Lillholmen? Vi har ännu en vuxen son, Jonatan med sambo i Åbo. Vi skulle väl åtminstone ha möjlighet att umgås mera med dem tänkte jag?
Jag hade inplanerat semester från 17.7 – 13.8 det innebar samtidigt att flera av mina arbetskamrater började sina semestrar redan i juni och vikarier skulle inskolas. Sommarvärmen infann sig tidigt och bibliotekets tjänster efterfrågades ivrigt. Det var ett pusslande med personal och arbetsturer. Helt plötsligt blev bibliotekens datasystem utsatta av en cyberattack, något som aldrig hänt tidigare. Biblioteket kunde hålla öppet men vi kunde inte söka i katalogen eller hylla returnerat material utan allt samlades på hög. Bibliotekschefen och en mycket stor del av stadens personal var dessutom lediga den här tiden. För att kunna informera bibliotekets användare var jag tvungen att skaffa fram nödvändig information via alla möjliga och omöjliga kontakter. Det var ett scenario som man aldrig kunnat tänka sig. En hel vecka blev en stor mardröm. När jag äntligen fick semester var det så oerhört härligt att få resa bort och bara lämna allt.

Mina listade förväntningar

• Tumistid med min man Ralf, min klippa sedan 39 år tillbaka. Eftersom åldersskillnaden är upp till 20 år mellan yngsta och äldsta barnet så har vi inte haft väldigt mycket tid på bara vi två.
• Uppleva nya erfarenheter, miljöombyte inspireras av nya idéer.
• Kulturella upplevelser.
• Kravlöshet, inget fixande och grejande.
• Onåbarheten och inga akuta talkojobb – de måste klara sig utan oss nu en tid.
• Naturupplevelser.
• Att få ta emot besök på nya villkor.

 
Mot Lillholmen

Fredag 16 juli tog jag ut mina övertidstimmar. Vi packade bilen och började köra söderut kl. 7:20 på morgonen. Vi pausade två gånger under resan och anlände till Lillholmen vid 15-tiden. Thomas mötte oss vid bybutiken Knallis och vi fortsatte vidare ut till Lillholmen. Han visade oss runt och instruerade oss om huset och platsen. Vi packade ur bilen och hann just och just göra oss hemmastadda innan vi fick ta emot våra första besökare.  Vår son Kristoffer med familj i Tromsö hade föregående kväll tagit biltåget från Kolari till Helsingfors och nu återförenades vi med dem. Det hade varit en supervarmvarm dag, närmare +30˚ och den närliggande simstranden var det bästa som kunde finnas just då. Alla simmade och den varma kvällen avslutade vi med grillfest.

Följande dag var det lika superfint väder. Åbosonen Jonatan, Carolina och deras två hundar tillbringade dagen tillsammans med oss både i vattnet och på torrbacken. Småflickorna Ester och Senia stortrivdes på den närliggande barnvänliga simstranden. Vägen till simstranden var ju nästan som en djungel med alla de jättehöga trädena.  
 
Söndagen var lika fin och vi simmade och bara njöt av Lillholmen och sommaren. På kvällen gjorde vi en kort utflykt till Illogruvorna, häftigt spännande med staket och öppna dagbrott för oss som kommer från Österbotten.

Måndag inleddes med bad och simning. Det var Tromsöbornas sista dag för nu ställde de färden mot Vexala. Vi däremot inväntade våra nästa besökare till vårt sommarhem.

Under de tre följande dagarna fick vi umgås med mina ungdomsvänner med respektive. Det var så trevligt att få upptäcka, uppleva, stoja och skoja tillsammans. Vi imponerades av de stora båtarna och den ultimata servisen vid Kasnäs gästhamn. Vi beundrade Söderlångvik gård och konstsamfundets utställning där. Västanfjärds gamla och nya kyrka besökte vi och Lillholmens egen simstrand användes flitigt också under de här dagarna.

Onsdag gjorde vi en heldagsutfärd till Örö kustfort. Vi hyrde cyklar och i jättefint väder utforskade vi nästan hela ön med dess hedmarker, sällsynta strandväxter, utkiksberg, bunkrar och restaurangen. Laxsoppan som serverades i hamnen smakade superb efter cykelturen.

Torsdag strosade vi omkring i det gemytliga Mathildedal och tog farväl av våra vänner. Till kvällen inväntade vi nya gäster. 

Nu anlände min bror med familj i flera generationer från Kronoby. I bastudelens sovkammare inkvarterade vi Hanna och Tobias med lille Viggo och i storstugan fick bror Frej och Marina husera. Det var Viggos första resa och född under coronatider var han inte alls van vid stora folksamlingar. Det tog sina timmar innan vi blev riktigt nära bekanta. Följande dag besökte vi alla tillsammans Fiskars bruk. Vi strövade omkring utomhus på det vidsträckta området och inhandlade diverse verktyg. Vädret var nästan för bra den här fredagen och vi var alla glada över att återvända till Lillholmen och få simma i det svalkande vattnet. På kvällen fick vi mera besök. Ralfs syster Gunilla med familj från Svedin kom med sin 60-tals husvagn och campade nere vid asklunden. Lördagen blev en vilodag för Ralf och mig. Camparna åkte på egna äventyr till Ekenäs och Frej och Marina kokade och passade upp oss hela dagen. En semesterdag med ytterligare superfint väder. Gräset torkade bort på berget och simning hade högsta prioritet. Kronobyborna styrde hemåt på söndag morgon och vi övriga gjorde en cykeltur till Kalkholmens Marina, kyrkorna och Västanfjärds centrum. En liten roddtur hann vi också med den dagen. 

Tillsammans med Gunilla, Christian och Julia åkte vi följande morgon ut till Rosala med bilfärja och upplevde vikingacentret i gassande solsken. Efter en kortare paus i Kasnäs så styrde vi färden mot Åbo för att hälsa på Jonatan och hundarna Bulten och Lyra. Julia föll direkt för Bultens livlighet och charm. Vandringen tillsammans med hundarna kring Korois fornminnesområde blev Julias höjdpunkt under deras resa. Nästa dag var det 30˚ varmt och Lillholmen var den bästa platsen att njuta av sol, bad och sommar. Familjen Vesterqvist tog farväl och nu äntligen kom det efterlängtade regnet. Resten av dagen besökte Ralf och jag Björkboda låsmuseum. En mycket påläst och inspirerande guide tipsade oss om att också besöka herrgårdsområdet, ett stenkast från museet. Efteråt utforskades Kimito centrum, kyrkan och färden fortsatte längs mindre små vägar via Vestlax och Brantvägen. 

29-30.7 gjorde vi en minnesrik utflykt till Pellinge. Planen var att besöka Klovharun, Tove Janssons sommarö långt ute i Finska viken. På grund av dåligt väder och höga vågor så kunde vi inte ta iland på den karga och klippiga ön. Vi fick ändå se och beundra stället på nära håll från båten. Tack till familjen Clayhills på Marsholmen som ordnade utfärden och som berättade om Toves eskapader under hennes vistelse ute på ön, sommartid i nästan 30 år. Vi hann även stanna och ströva omkring i Borgå några timmar.

Resan till baka till Västanfjärd åkte vi genom Pernå och Muurla, ortnamn som var bekanta men platser som vi inte kände till desto mera. 
 
Sista söndagen i juli gjorde vi en heldagsutflykt till Bromarv. Fish & Ships i hamn-restaurangen smakade supergott och intressant var det att beundra kyrkan och den intilliggande gravgårdens minnesstenar. Rilax gård hade jag gärna velat besöka men den var i privat ägo så det gick inte. Som barnbibliotekarie brukar jag ofta bokprata för elever i åk 5-6 om Yvonne Hoffmans historiska bokserie och speciellt om Tsarens galejor, som handlar om slaget vid Rilax. Den inväxta och lummiga naturen vid Trollshovda bruk fascinerade oss på hemvägen.

Inga besök väntades nu förrän fredag så de följande dagarna bestod av kortare utfärder på tumanhand. Vi packade med oss Lillholmens fina cyklar och tog färjan över till Högsåra. Där utforskade vi ön längs alla möjliga vägar. Vi besökte Kejsarstranden, betraktade vindmöllorna på nära håll och gick på begravningsplatsen. Vi beundrade de fina båtarna i hamnen och åt middag på Rumpan Bar. Högsåra ville jag se med egna ögon. Två av våra barn har varit på konfirmandläger på Högsåra i början av 2000-talet och berättelserna från deras vistelse där fick jag nu bilder till.

Själv är jag född och uppvuxen i Kronoby och min hemgård ligger bara ett stenkast från Korpholmen. Där fanns på 1600-talet ett spetälske hospital. Jag har hört, läst och berörts mycket av berättelserna om platsen därför hade jag också väntat på ett tillfälle att få besöka Själö.

Måndag 2.8 åkte vi ut till Nagu och tog färjan ut till Själö. Intrycket från det besöket är att allt där var enormt mycket större men samma tragiska livsöden omgav platsen. Här fanns mycket att se och den guidade rundturen på ön gav en bra summering över öns historia. Speciellt besöket i den gamla träkyrkan etsades sig fast i minnet. Igen en mycket varm och fin utflyktsdag med många vandringssteg. På hemvägen stannade vi till i Pargas. Kalkgruvan och dagbrottets djup och stora areal imponerade på oss.

Tisdag blev en cykeldag. Tack vare de många och fina turistkartorna, infobroschyrer och Google maps så hittade vi många intressanta sevärdheter i närområdet. Vi sökte Tappo kvarn men just den här dagen lyckades vi inte hitta vägen fram till den. Längs små skogsvägar upptäckte vi Prästgårdsgruvorna och andra dagbrott med infoskyltar.

Följande dag åkte vi ut till Dalsbruk och deltog i en guidad båtrundtur i skärgården med m/s Alva. På hamnområdet och i dess omedelbara närhet fanns 12 kolugnar byggda av slaggtegel. Dessa fångade vår uppmärksamhet och vi tog god tid på oss att ströva omkring på området.

Fredag-söndag hade vi besök av Jan och Birgitta från Vexala. Tillsammans med dem besökte vi Mathildedal och Söderlångvik. Platser som rekommenderas att besöka flera gånger för man hinner inte upptäcka allt under första besöket.

Under våra utflykter har vi också tagit kortare vandringsturer till Flygarstenen och Jungfrudansen i Västanfjärd. Västanfjärd har så mycket historia och kultur att erbjuda så mina fyra veckor gick väldigt snabbt.

Jag måste hem för att jobba två veckor men vi hade för avsikt att återvända till Lillholmen ännu två veckor i september. På grund av att sommarvädret försvann och hösten blev mycket regnig så ändrade vi våra planer.

Det blev en mycket annorlunda sommar med många besök och många kulturupplevelser. Vi kom oss verkligen bort från vardagens tristess. Vi hade fullt program hela tiden.

Hur gick det med mina mål och förväntningar?

• ​​Det blev totalt hela 5 heldagar tumistid med min man. 
• Vi kom oss verkligen bort från vardagens tristess. Vi hade fullt program hela tiden.
• Det blev verkligen nya erfarenheter många färje- och båtutflykter.
• Kulturella upplevelser i mängd och massor.
• Kravlöst telefonerna var ovanligt tysta. Vi hade ju meddelat att vi var bortresta.
• Naturupplevelser med en så fantastiskt fin skärgård.
• Många härliga besök, totalt hade vi 20 gäster alla med rötter i Österbotten.

Inspirerande idéer

När vi cyklade omkring på Högsåra måste vi bara stanna och begrunda denna fina utställning med gamla kaffekoppar.

"Så mången kaffekopp blev odrucken i år"

Högsåra Marthaförening

Västanfjärd byaråds Kulturstig, Galtarby & Pörtnäs. En sådan stig kunde också förverkligas i min hemby Vexala.

Plötsligt hittade jag tidigare stipendiaters arbeten i bastubyggnaden.
Inspirerande inför höstens alla sagoläsningar och bordsteatrar.

Alla jättefina kartor och broschyrer imponerade!

Inspirerande inredning hittade jag i Kasnäs.
Kanske vi också kunde ha en båtmobil i Vexala byagårds Skärgårdskök?

Speciella minnen

Första kvällen vi simmade vid den närbelägna simstranden. Plötsligt körde "Sjörövarskeppet" Eugenia förbi på bara några simtags avstånd. 

De orädda rådjuren som strök kring Båtmanshuset, utedasset och skogsdungarna i närheten. En dunkel sommarnatt kunde man bli verkligt överraskad av ett häftigt skogsprassel eller av en antydande morrning.

Tack till Svenska folkskolans vänner för stipendievistelsen. Det känns så uppskattat och har varit så givande att ha fått detta stipendium tack vare mitt yrke. Stipendiet är samtidigt en uppskattning för biblioteksarbetet och allt vad vi bibliotekarier gör. 

Tack till släkt och vänner som tog sig tid att resa ut till Västanfjärd för att besöka oss. 

Tack till Johannes som inte hade möjlighet att följa med sin mor och far till Lillholmen utan som skötte sitt jobb och tog hand om huset och katterna där hemmavid.

En hälsning från mig och Nykarleby stadsbibliotek lämnade jag efter mig.

Bearbetade sagor av Zacharias Topelius—Nykarlebys egen sagofarbror. Hoppas att dessa finner läsare bland kommande stipendiater.