När jag sökte vistelsestipendiet på Lillholmen skrev jag bland annat följande:
“Fotocentrum Peri har en regional funktion men fast jag har bott i Åbo nu i sex år, finns ännu mycket i Sydvästra Finland som jag ännu inte fått tillfälle att upptäcka. Min lilla lägenhet i Åbo känns tidvis begränsande och omväxling behövs. Avskildhet, natur och lokal kultur i en svenskspråkig miljö känns precis som det jag behöver efter en ovanligt intensiv arbetsperiod 2018-2019.”
Målet med min vistelse har uppfyllts till 100%. Vistelsen har varit som en dröm och Kimitoön med omgivande natur och kultur har bjudit på många äventyr och upplevelser, såsom avslappnat umgänge, reflektion, smultron, rodd- och cykelturer, vandringar, loppmarknader, historier, nypotatis, jordgubbar, örter, spel, bastu, bad och lek. Min käre vän Rudi gjorde mig sällskap under en stor del av tiden, sen hälsade ett par dussin vänner och släktingar på under vistelseperioden.
Som visuellt proffs uttrycker jag mig gärna i bilder, så mitt blogginlägg är naturligtvis fotocentrerat, med några urplock från vistelsen.
Jag vill innerligt tacka Svenska Folkskolans Vänner för denna underbara tid på Lillholmen. Lillholmen är ett unikt residenskoncept och särskilt glädjande är att denna typ av retreat-vistelse erbjuds kulturarbetare och bibliotekarier, inte bara forskare och konstnärer.
Lillholmen 4-ever.
Vi har ett mångårigt projekt på jobbet vid namn Ord och inga visor som vi pga grundandet av Åbo Konsthall blivit tvungna att skjuta upp lite. Det kändes komiskt träffande att hitta denna bok med samma namn i så dramatisk visualisering på Lillholmsbibblan! Jag hittade också en SFV-kalender från 1899 på loppisen vid Lammala vägskäl. Donerade kalendern till biblioteket, tyckte den hörde dit. Glasögonen förstod jag dessvärre inte att köpa!
"En svala gör ingen sommar" sägs det, och det är tydligen ett av de mest utspridda talesätten i världen. Vi hittade ett bo i omklädningsrummet på Gräggnäs badstrand. Rudi tyckte om att ta små fisketurer, ibland även på natten. På bilden ror dom ut med Elmo, då min vän Susanna hälsade på med sina barn. Någon större fiskelycka blev det inte, men det gjorde inte så mycket.
Ordet Barnträdgård får mig alltid att le. Eftersom ordet inte egentligen används i rikssvenskan längre, tänker jag alltid på barn som odlas i en trädgård då jag hör uttrycket...
Jag älskar gamla hus och prylar, spår av ett liv som varit. Fotografier har ju en stark koppling till minnet de också. Madrassen som lagats så fint med liknande inpassat mönster påminner om en tid innan konsumerismen. Nostalgi.
Det tog en stund innan jag kom igång med rabatten på Lillholmen, men sen blev det libbsticka-recept i ett par veckor! Smultron fanns också massor av, har aldrig sett så mycket smultron. Våra cykelturer till Kansankoulu (som har utmärkta fiskrätter förresten) och Dragsfjärd framskred relativt långsamt med allt plockande.
Men vad vore mat utan sällskap? Här äter vi middag med största gästsällskapet under vistelsen, mina vänner med familj och släktingar, som hälsade på ända från Karis till Korea! Obs. Ginas och Sofias handtecken är en LAMA och inget annat, en egen grej vi har sedan länge :)
Västanfjärd blev vald till årets by i Egentliga Finland och jag är inte förvånad! En charmig ort med överraskande mycket evenemang och aktiviteter. Vi gjorde även många utflykter utanför Västanfjärd bl.a. till Högsåra, där brandmannen poserar utanför brandstationen. På Bjärkas Golf stötte vi på en overkligt vit och fluffig hankatt.
Sist men inte minst bastun, denna speciell lösning nästan som ett ångbad. Vår tradition med bastuspelpauser fungerade även i denna lilla stuga och Wear Your Fear -konstverksrockarna användes flitigt av mina bastugäster. Såsom av kusinen Hilda från Trollhättan/Helsingfors.
Sista bilden på nattlig fisketur.