Det fantastiska båtsmanstorpet med de blåa dörrarna uppe på lilla kullen med gården, som badade i sol nästan genom hela vår vistelse. Så lång tid vi hade där och så fort tiden gick! Med vemod lämnade vi stället förra lördagen och fortsatte våra liv på annat håll - men samtidigt är vi så glada för alla er som har tiden på Lillholmen framför er!
För det mesta har tiden bara flutit på stillsamt och vi har bara fått njuta av det kravlösa Lillholmska lugnet. Vi har njutit av solen och värmen på gården eller gungat i hängmattan och stirrat på löven som fladdrar ovanför, läst, skrivit, funderat, bläddrat i bokhyllans böcker eller fördjupat oss i gästböckerna. På kvällarna har vi badat bastu, simmat i havet och lyssnat på nattfåglarna och deras sånger och liv - och med glädje följt med fladdermusen som natt efter natt höll koll på myggpopulationen. Vi har njutit av naturen och förundrat oss över vilket djur som bor i vassen vid bryggan (kanske en utter?) och vi hann välkomna syrsorna som bosatte sig i buskarna utanför huset i början av juli.
Det var härligt att få bekanta sig med en (för oss) helt ny del av den finska skärgården, Västanfjärd och Kimitoön. Det fina gamla stockhuset hör till nejdens historia, gårdsbacken och hopptornet vid den allmänna simstranden som ligger precis intill Lillholmen-gården (som för hundra år sedan ännu låg på en holme). Några äventyr hann vi dessutom med - en cyckelfärd till fantastiska Örö, båtturer ut på havet med den lilla roddbåten med aktersnurra, och Storfinnhovagårds otroliga underjordiska rökbastu hann vi också bekanta oss med. Kulturlivet på Kimitoön kan man inte heller klaga på: det lokala kulturevenemanget Kiilan äänipäivät bjöd på en skön eftermiddag och kväll fylld med ljud- och performancekonst i medlet av juni. Rekommenderas varmt!
Vi kommer säkert att återvända till Kimitoön på ett eller annat vis i framtiden. Tusen tack Lillholmen och SFV!